Wiks slott – historia, adel och kungliga kopplingar

Wiks slott i Balingsta utanför Uppsala är ett av Sveriges bäst bevarade medeltida slott. Byggnaden blev uppförd i slutet av 1400-talet, men platsen har varit bebodd betydligt längre. Redan på 1200-talet fanns en gård här. Under mer än 800 år har området varit en viktig sätesgård för adel, stormän och förmögna familjer i Uppland.

Slottets historia speglar Sveriges politiska och sociala utveckling från medeltiden, genom stormaktstiden och fram till modern tid. Flera adliga släkter och historiska personer har haft anknytning till slottet.

---

De tidigaste ägarna under medeltiden

Den äldsta kända ägaren till godset var Israel Andersson And, som levde på 1200-talet. Han tillhörde släkten And, en inflytelserik medeltida frälseätt i Uppland.

Senare kom egendomen att bli ärvd av hans dotter Ramborg Israelsdotter And, en av de mest kända personerna i slottets historia. Hon levde på 1300-talet och anses ha låtit bygga ett starkt torn. Det så kallade Wikshus på platsen där slottet senare blev byggd.

Ramborg var en mäktig kvinna i sin tid och hade släktband till den heliga Birgitta Birgersdotter. Enligt historiska berättelser ville Ramborg skapa en trygg borg för sin familj i en orolig tid då plundrande härar drog genom landet.

---

Slottet under senmedeltiden

Den nuvarande stenborgen blev byggd under slutet av 1400-talet. Den är byggd som en så kallad enkelhusborg. Det innebär alltså en massiv fyrkantig byggnad med kraftiga murar och hörntorn.

Under medeltiden fungerade Wik främst som ett befäst herresäte. Det var inte bara en bostad utan också ett maktcentrum för jordbruk, handel och administration i området.

Trots att borgen var stark och imponerande bodde adeln ofta i träbyggnader runt slottet eftersom själva borgen kunde vara kall och obekväm att leva i under vintern.

---

Stormaktstiden och släkten Horn

Under 1600-talet fick slottet en ny storhetstid när det hamnade i händerna på den svenska högadeln. En av de mest betydelsefulla ägarna var den berömde fältherren Gustaf Horn af Björneborg. Som var en av Sveriges främsta militärer under trettioåriga kriget.

Han lät rusta upp och utveckla slottet under sin tid som ägare. Släkten Horns vapensköld finns fortfarande avbildad i delar av slottet.

Hans dotter Eva Horn ärvde egendomen och förde den vidare genom giftermål med Nils Bielke, vilket knöt slottet till den mäktiga adelsätten Bielke.

Under denna tid gjorde man flera ombyggnader och förbättringar som gav slottet mycket av dess senare utseende.

Isens hemlighet – berättelsen om Anna från Wiks slott

I den gamla slottsmiljön vid Wiks slott berättas en historia som har levt kvar i generationer. Den handlar om en ung kvinna vid namn Anna, en kvinna från en adlig familj som en gång bodde på slottet. Hennes öde blev tragiskt, och enligt sägnen har hennes ande aldrig riktigt lämnat platsen. Anna var hovfru vid hovet innan hon gifte sig och flyttade till Wiks slott 1610, hennes tid här var kort och olycklig och bara två år senare blev hon änka.
Samma år som hon blev änka, under vintern 1612, var Anna på väg till det närliggande Skoklosters slott för att hälsa på sin vän Margareta Wrangel.

En kvinna från slottets värld

Anna levde under en tid då slottet fortfarande var ett levande adligt säte. Hon sägs ha varit uppvuxen i slottets närhet, kanske som dotter till en förvaltare eller en släkting till en av de adliga familjer som ägde godset.

Man beskriver henne i berättelserna som bildad, vänlig och något drömmande. Samt så trivdes hon i slottets bibliotek, i trädgården och vid Mälarens strand där hon ofta promenerade.

Men Anna hade också kontakter med andra adliga familjer i trakten. En av hennes närmaste väninnor bodde på det mäktiga Skoklosters slott, ett av Sveriges mest praktfulla barockslott.

Vem väninnan var är inte helt säkert i berättelserna, men många menar att hon tillhörde den inflytelserika släkten som levde där under 1600-talet, nära knuten till familjen kring den berömde fältherren Carl Gustaf Wrangel.

Den ödesdigra resan över isen

En vinterdag bestämde sig Anna för att resa över isen på Mälaren för att hälsa på sin väninna Margareta Wrangel. på Skokloster. På den tiden var det vanligt att resa med häst och vagn över frusna vatten när isen låg tjock.

Det var en kall dag, och snön låg vit över landskapet. Hästen drog vagnen över den blanka isen medan vinden svepte över fjärden.

Anna var klädd enligt tidens mode, i en stor klänning med krinolin – en vid underkjol som höll klänningen utspänd som en klocka.

Men mitt ute på isen hördes plötsligt ett dovt knak.

Isen började spricka.

Hästen skenade, vagnen välte och Anna kastades ut i det iskalla vattnet. Wrangel ville ha hennes sällskap under sin barnsäng och skickade sin fogde för att hämta henne, men på vägen dit i släde över Mälaren sjönk släden ned i en vak och Anna hamnade i det kalla vattnet.
Fogden drunknade genast, men Anna flöt på vattnet tack vare sina vida kjolar, som fylldes med luft.
Anna hade sedan länge ryktats vara en häxa på grund av sitt utseende, med sina svarta ögon, sitt svarta hår och sitt språk, tyska, som omgivningen inte förstod.

Missförståndet som kostade henne livet

Det märkliga var att Anna inte sjönk direkt. Hennes stora krinolin fylldes med luft och höll henne flytande en stund i det mörka vattnet.

Hon kämpade och ropade på hjälp.

Några människor på land ska ha sett henne på avstånd.

Men i den tiden fanns också stark rädsla för det övernaturliga. En kvinna som tycktes sväva över vattnet, med kläder som bredde ut sig som vingar, kunde lätt misstolkas.

Enligt sägnen viskade någon:

“Det är en häxa.”

Rädslan tog över. Ingen vågade gå ut på isen.

Och medan människor stod kvar vid stranden kämpade Anna för sitt liv tills hennes krafter tog slut.

Till slut försvann hon under isen.

Den vandrande gestalten vid slottet

Efter denna dag började märkliga saker hända vid Wiks slott.

Nattetid kunde människor höra ljud av vagnshjul på grusgången trots att ingen vagn syntes till. Ibland hördes också svaga rop över vattnet när dimman låg över Mälaren.

Vissa menade att de sett en kvinnlig gestalt i gammaldags klänning gå längs strandkanten. Klänningen verkade bred och böljande, nästan som om den fortfarande höll henne flytande.

Hon kallades snart för Anna från Wik.

Hemligheten som upptäcktes långt senare

Historien hade kanske stannat vid en sorglig sägen – om det inte vore för något som hände långt senare.

Under ett arbete i slottets gamla källare på 1900-talet hittades en liten förseglad ask bakom en lös sten i väggen.

I asken låg ett gulnat brev.

Brevet var skrivet av Anna.

I texten berättade hon att hon bar med sig ett viktigt meddelande till sin väninna på Skokloster. Det handlade om ett arv och en familjehemlighet som riskerade att splittra två adliga släkter.

Om brevet aldrig nådde fram skulle sanningen gå förlorad.

Kanske var det därför hennes ande sades vandra kvar vid slottet – inte av vrede, utan för att hennes budskap aldrig kom fram.

När brevet till slut lästes och historien blev känd, menade vissa att märkligheterna vid slottet började avta.

Som om något äntligen blivit avslutat.

En berättelse som lever kvar

Än idag berättas historien om Anna vid Wiks slott. Vissa besökare säger att de fortfarande känner en märklig stillhet vid stranden där isen en gång brast.

Och ibland, när dimman ligger tät över Mälaren, tycker någon sig se en ljus gestalt i gammaldags klänning som långsamt vandrar längs vattnet.

Som om hon fortfarande är på väg mot sin resa över isen – till väninnan som väntade på henne vid Skokloster.

Brevet från Anna von der Grünaus – hemligheten som kunde splittra två adliga släkter

Historien om Anna von der Grünaus från Wiks slott blir ännu mer fascinerande när man kommer till brevet som enligt sägnen hittades långt senare i slottets källare. I berättelser som gått i arv i trakten sägs brevet ha innehållit en familjehemlighet som kunde ha förändrat relationen mellan två mäktiga adliga släkter.

Vad som stod i brevet

Brevet ska ha varit skrivet med bleknat bläck på grovt papper, och enligt de som berättat historien stod ungefär följande i det:

Anna von der Grünaus skrev att hon hade fått reda på en sanning om ett gammalt arv mellan två familjer som hade kopplingar till både Wik och Skoklosters slott.

Hon berättade att ett viktigt dokument – ett testamente – hade undanhållits i flera år. Testamentet visade att en del av marken och inkomsterna från ett gods egentligen tillhörde en annan gren av familjen än den som då kontrollerade egendomen.

Om detta blev känt skulle hela arvsordningen behöva ändras.

Det var därför Anna skrev till sin väninna på Skokloster. Hon litade på henne och ville att sanningen skulle komma fram på rätt sätt, utan att skapa skandal eller konflikt.

Varför hemligheten var så farlig

Under 1600-talet och 1700-talet var gods och mark inte bara rikedom – det var också makt. Adliga familjer byggde sin ställning på sina egendomar, och om ett arv ifrågasattes kunde det leda till långvariga konflikter.

Om testamentet Anna nämnde verkligen existerade skulle det innebära att en familj hade levt i generationer på mark som egentligen tillhörde en annan släktgren.

Det skulle kunna leda till:

• rättstvister i domstolar

• splittring inom familjer

• förlust av prestige och inflytande

Det var därför Anna ville tala med sin väninna personligen i stället för att skicka brevet med bud.

Varför brevet aldrig kom fram

Den ödesdigra resan över isen gjorde att Anna aldrig nådde fram till Skoklosters slott.

Brevet som hon bar med sig sägs ha blivit kvar på Wik, gömt bland hennes tillhörigheter. Kanske gömde någon det medvetet för att undvika skandal.

Det dröjde i så fall många generationer innan någon hittade det igen.

När hemligheten upptäcktes

När brevet enligt sägnen hittades långt senare var de människor som berördes av arvet redan borta sedan länge. De släkter som kunde ha hamnat i konflikt existerade fortfarande, men den ursprungliga maktkampen hade förlorat sin betydelse.

Det gjorde att hemligheten snarare blev en historisk gåta än en verklig konflikt.

En del som arbetade på slottet påstod att märkliga ljud och berättelser om Annas gestalt började avta efter att brevet blivit känt.

Som om hennes uppgift till slut hade blivit fullbordad.

En historia mellan fakta och sägen

Det är svårt att veta exakt hur mycket av historien som är verklighet och hur mycket som är en legend som vuxit fram genom generationer. Men berättelsen om Anna har blivit en del av den lokala traditionen kring Wiks slott.

Den påminner om hur dramatiska och ibland tragiska öden kunde utspela sig i skuggan av Sveriges stora slott och adelsfamiljer.

Och kanske är det just därför historien fortfarande berättas – för att den binder samman mysterium, historia och människors liv på ett sätt som gör att den aldrig riktigt försvinner.

---

Adliga ätter som haft anknytning till slottet

Under flera hundra år gick godset i arv inom olika adelssläkter. Bland de mest betydelsefulla släkterna som haft anknytning till Wik finns:

• ätten And – den ursprungliga medeltida ägarfamiljen

• ätten Horn af Björneborg – stormaktstidens militäradel

• ätten Bielke – en av Sveriges äldsta högadliga släkter

Dessa familjer spelade viktiga roller i Sveriges politiska och militära historia och deras närvaro på Wik visar hur betydelsefullt godset var.

---

Gustav Vasas belägring

En dramatisk händelse i slottets historia inträffade på 1500-talet när den svenske kungen Gustav Vasa försökte inta slottet.

Enligt historiska berättelser belägrade han Wik under en längre tid men lyckades inte ta sig igenom borgens starka murar.

Det visar hur starkt befäst slottet faktiskt var under denna period.

Ramborg var dotter till Israel And, Wiks äldsta kände ägare, kusin med Birger Persson- Heliga Birgittas far. Därmed var Ramborg syssling med Heliga Birgitta.

Ramborg ligger begravd i Västeråkerskyrka som hon själv bekostade.
Den exklusiva gravhällen är utförd i koppar och troligen beställd från Flandern. Det finns bara tre stycken kvar av den sorten i Norden.
I anslutning till graven finns en latinsk inskrift som i översättning lyder: ”
Jag Ramborg till Vik, som här är begravd, anropar alla rättänkande ädelmod om att de icke må tillåta någon att borttaga den kopparhäll som är lagd över mig. Men om någon skulle plundra mig efter min död må vedergälla Gud det. Bed för mig”

Det sägs att Gustav Vasa när han kom till Västeråkers kyrka för att plundra kyrkans skatter läste inskriften och besinnade sig med orden ”Låt gumman behålla sin fäll”

---

Från adligt gods till modern verksamhet

Under flera hundra år förblev Wik ett adligt gods. Men i början av 1900-talet så blev situationen förändrad helt och hållet.

Godset sålde man 1912 till en privat ägare och sedan blev köpt av landstinget i Uppsala län på 1920-talet.

Sedan dess har området dessutom blivit använt för utbildning, konferenser och kulturverksamhet. I dag kan man dessutom studera på Wiks folkhögskola på slottsområdet. Här kan du hitta tolkkurser i flera olika språk. Jag har själv studerat både sjukvård, medicin och juridisk på Wiks. Det var landstiget som ordnade kurserna och man fick betalt för att gå dem samt så ingick det bostad och mat. Maten var bäst det var frukost, lunch, middag och 2 mellanmål. Så klart hade man kaffe och bullar också mellan pauserna.

---

Ett av Sveriges bäst bevarade medeltidsslott

Wiks slott är i dag ett viktigt kulturhistoriskt monument. Det räknas som en av Mellansveriges bäst bevarade medeltidsborgar och lockar besökare som vill uppleva svensk historia på nära håll.

Slottet ligger i ett stort naturområde vid Mälaren och omges av parker, äldre byggnader och historiska miljöer.

Wiks slott i Balingsta har en lång och fascinerande historia:

• platsen har varit bebodd sedan 1200-talet

• den nuvarande borgen byggdes på 1400-talet

• slottet ägdes av flera mäktiga adliga släkter

• personer som Ramborg Israelsdotter, Gustaf Horn och Nils Bielke har haft koppling till slottet

• Gustav Vasa försökte en gång belägra borgen

• i modern tid används området för kultur och utbildning

Lite kuriosa om Stenhuset: Vårt fina Stenhus ligger som en flygelbyggnad framför slottet. Den dåvarande landshövdingen och friherren Carl Gustaf von Liewen byggde denna byggnad åt sig själv och sin familj i mitten på 1700- talet.

Andra kända personer som har besökt Uppsala är:

• Runar Sögaard f.d man till Carola Häggkvist
• Patrik Isaksson sångare
• Sofie Bonde sångerska och f.d bloggare till Blogbiz.se som hade sitt säte i Uppsala
  
  Stenhuset fick sig en tillbyggnad omkring 1823 av arkitekten Carl Christoffer Gjerwall.

Slottet är därför inte bara en byggnad utan ett levande minne från flera epoker av Sveriges historia. Om du är intresserad av slott och herrgård har du även Skokloster slott där de också spökar fortfarande.