På Gränby 4H-gård fanns det en get som ingen riktigt kunde förklara. En get som kan läsa tankar så hos oss får du ta del av historia och naturliv i Uppsala.
Hon hette Mira.
Till en början var hon som vilken annan get som helst. Hon gick runt i hagen, åt hö, buffade lite försiktigt på barnens händer och följde med de andra getterna när det var dags att gå in för kvällen. Men det var något i hennes blick – något stilla och genomträngande – som fick både barn och vuxna att stanna upp lite längre än vanligt.
Det började med små saker.
En pojke som var rädd för djur stod utanför staketet och vågade inte gå in. Ingen hade sagt något till personalen, och pojken sa inget själv. Men Mira gick fram till honom, stannade på exakt rätt avstånd och la sig ner. Hon tittade inte rakt på honom – som om hon visste att det skulle kännas för intensivt – utan lite snett, lugnt. Efter en stund öppnade pojken grinden och gick in. Han satte sig bredvid henne utan ett ord.
Personalen kallade det “tur”.
Men det hände igen.
En flicka som var ledsen kom dit med sin klass. Ingen visste varför. Hon höll sig i bakgrunden medan de andra sprang runt. Mira gick rakt fram till henne, ställde sig nära och lutade sitt huvud mot flickans axel. Flickan började gråta – inte panikslaget, utan som om något släppte. Efteråt sa hon tyst:
“Hon vet.”
Det märkliga var att Mira aldrig gick till “fel” person.
Hon sökte upp den som behövde henne mest.
Snart började de andra getterna följa henne. Inte på det vanliga sättet, utan nästan som om de väntade på hennes signal. Om Mira stannade, stannade de. Om hon gick fram till en människa, höll de sig på avstånd – som om de visste att det var hennes stund.
En dag kom en kvinna till gården. Hon log, pratade med barnen och klappade djuren, men inombords var hon stressad, nästan söndertrasad av tankar. Ingen kunde se det.
Mira kunde.
Geten gick fram till henne och ställde sig mitt i vägen. Kvinnan skrattade först och försökte gå runt, men Mira flyttade sig igen. Till slut suckade kvinnan och stannade.
Och då hände något märkligt.
Det blev tyst.
Inte bara runt dem – utan som om ljudet försvann ur kvinnans huvud. Tankarna som snurrat så länge stannade upp, en efter en. Hon stod där, hand i hand med en get, och för första gången på länge kände hon… ingenting. Ingen oro. Ingen press.
Bara stillhet.
“Vad gör du?” viskade hon.
Mira blinkade långsamt.
Efter det började rykten spridas. Föräldrar kom tillbaka med sina barn. Vissa stod länge vid staketet och bara tittade på henne. Några vågade inte gå fram alls.
“Det är något med den där geten,” sa de.
Personal försökte förklara det rationellt. Att djur är bra på att läsa kroppsspråk. Att getter kan känna av stress.
Men det stämde inte riktigt.
För Mira reagerade inte på det som syntes.
Hon reagerade på det som tänktes.
En kväll, när gården stängde och solen höll på att gå ner över hagarna, stod en av djurskötarna kvar lite längre än vanligt. Hon hade börjat ana sanningen. Att Mira inte bara “kände av” människor.
Hon lyssnade på dem – inifrån.
Djurskötaren satte sig på huk vid staketet och tänkte, nästan som ett test:
Om du verkligen hör mig… kom hit.
Mira, som stod längst bort i hagen, lyfte huvudet direkt.
Sedan gick hon fram. Inte snabbt, inte dramatiskt. Bara rakt, målmedvetet.
Stannade framför henne.
Och tittade.
Inte som ett djur.
Utan som någon som redan visste.
Djurskötaren kände hur en rysning gick genom kroppen.
“Vad är du?” viskade hon.
Mira svarade inte. Men bakom henne hade alla de andra getterna samlats. Tysta. Orörliga. Som en flock som väntade.
Som om de också visste.
Och just där, i skymningen på Gränby 4H-gård, blev det tydligt att Mira inte bara var en get.
Hon var något annat.
Något som lyssnade.
Något som förstod.
Och kanske – något som hade funnits där långt innan någon började ställa frågor.
I dag besökte jag 4H gården som ligger i Gränby för vi har en mindre 4H gård i Årsta också. Jag besöker dem ganska ofta just för att få köpa färsk ägg från frigående höns, ankor och löpankor.
Jag älskar just löpankor för det ser ut som om de saknar inga och ser allmänt bara förvirrade ut.
Skillnad mellan ekologiska ägg och icke ekologiska ägg
Äggen de säljer hos 4H gården kostar 5 kr styck och är 100 % ekologiska. Man kan känna igen ekologiska ägg genom att skalen är mycket svåra att krossa. Hinnan som håller ihop skalet är mycket tjockare och nästan omöjlig att riva. Ankägg däremot är dessutom dubbelt så stora som hönsägg. Samt de ser genomskinliga ut fast att de inte är genomskinliga. De smakar också mer och har mycket mer omega i sig. Alla ägg oavsett fågelart så får du i dig rikligt med omega för att de är färska och ekologiska. De jag köpte i dag har fåglarna dessutom värpt i dag.
Ankorna är utomhus
Eftersom ankorna var utomhus fick jag inte med mig några ankägg. För ankor kan släppa sina ägg och värpa dem direkt i dammen de simmar i.
Mitt i Uppsala, omgiven av bostadsområden, köpcentrum och stadsliv, ligger något så ovanligt som en levande bondgård. Gränby 4H-gård är inte bara en plats där man kan titta på djur – det är en mötesplats, en lärmiljö och en viktig del av stadens identitet. Här möts natur, historia och gemenskap på ett sätt som gör gården unik.
🌿 En levande bondgård – mitt i stan
Gränby 4H-gård räknas som en av de största 4H-gårdarna i Sverige, både när det gäller djurantal och markyta.
Det speciella är att du får uppleva lantliv utan att lämna staden. Gården är öppen året runt och dessutom gratis att besöka, vilket gör den till ett tillgängligt utflyktsmål för alla – barnfamiljer, skolklasser och även vuxna som vill komma närmare naturen.
Här finns en tydlig filosofi: lära genom att göra. Det innebär att besökare inte bara tittar på djuren – de får ofta möjlighet att delta, lära sig och förstå hur djur och natur hänger ihop.
🐑 Djuren – hjärtat i verksamheten
En av de största anledningarna att besöka gården är djuren. Här finns många svenska lantraser, vilket är extra viktigt eftersom flera av dem är hotade.
Lämna ett svar