Mitt i det historiska Uppsala, på S Larsgatan, ligger en av stadens mest anrika studentnationer – Göteborgs nation. Det är en nation med en historia som sträcker sig tillbaka till 1667, vilket gör den till den yngsta av de äldre studentnationerna i Uppsala. Från början var nationen framför allt till för studenter från Göteborg, Bohuslän och Halland. I dag är dörrarna öppna för studenter från hela landet.

Trots att Göteborgs nation räknas som en av de mindre nationerna, med omkring 500 medlemmar, har den haft en betydelse som är betydligt större än medlemsantalet antyder. Under mer än tre och ett halvt sekel har studenter samlats här för att studera, diskutera politik och kultur, sjunga, festa, äta, debattera – och naturligtvis skapa sådana där studenthistorier som ofta blir bättre med åren.

Från 1600-talets studenter till dagens nationsliv

När Göteborgs nation grundades 1667 såg Uppsala och studentlivet naturligtvis helt annorlunda ut än i dag. Studentnationerna fungerade inte bara som sociala föreningar utan hade också en viktig funktion för studenter som kom från samma landskap eller stad.

En student från Göteborg som kom till Uppsala kunde alltså hitta ett slags socialt hem bland andra västkustbor.

Det var en viktig funktion. Resan till Uppsala kunde vara lång och det fanns inga moderna kommunikationsmedel, inga studentkorridorer med gemensamma kök och definitivt inga Facebookgrupper där man kunde fråga:

”Någon som känner någon som hyr ut ett rum?”

Nationen blev i stället en plats där man kunde få kontakter, hjälp, gemenskap och så småningom även bostad och stipendier.

I dag finns fortfarande mycket av denna grundidé kvar. Göteborgs nation erbjuder bland annat möjlighet att söka bostäder och stipendier och har ett aktivt nationsliv med pub, quiz, kultur och olika evenemang.

Nationen och det första egna nationshuset

Göteborgs nation har dessutom en speciell plats i Uppsalas nationshistoria eftersom den enligt nationens egen historieskrivning var den första nationen som hade ett helt eget nationshus.

Det första huset uppfördes 1822 vid hörnet av S Johannesgatan och S Larsgatan, på samma plats som dagens nationshus. Senare, 1887, flyttade nationen till ett hus på Drottninggatan innan verksamheten återvände till området vid S Larsgatan.

Det betyder att platsen kring dagens Göteborgs nation har varit förknippad med västsvenskt studentliv i nästan två hundra år.

Det är ganska svindlande att tänka på.

En student som går in genom dörrarna i dag gör det på ungefär samma plats där studenter gjorde det under 1800-talet – även om klädseln, språket, musiken och framför allt kaffet sannolikt har förändrats en hel del.

Pontus Wikner – en av nationens mest fascinerande personer

En av de mest intressanta personerna med stark anknytning till Göteborgs nation är Pontus Wikner, filosof, teolog och professor under 1800-talet.

Wikner blev student i Uppsala 1856 och fick en central plats i det sociala livet vid Göteborgs nation. Hans porträtt, målat av konstnären Georg von Rosen, finns fortfarande knutet till nationens historia. Uppsala universitets historiska material beskriver hur Wikner hade en särskilt stark ställning i Göteborgs nation och hur han var mycket populär bland studenterna.

Wikner är också en person som blivit alltmer uppmärksammad i modern tid eftersom hans dagböcker och självbiografiska texter ger en ovanligt personlig bild av en homosexuell man i 1800-talets Sverige.

Hans liv präglades av en konflikt mellan hans religiösa övertygelse och hans homosexualitet. Det gör hans efterlämnade texter till ett viktigt historiskt dokument – inte bara om honom själv utan om hur det var att leva som student och akademiker i 1800-talets Sverige.

Det finns alltså en konkret fysisk koppling mellan dagens nation och denna märkliga personlighet från 1800-talets Uppsala: Wikners porträtt finns på Göteborgs nation.

Johan Börjesson – präst, dramatiker och akademiker

En annan intressant person i Göteborgs nations historiska krets är Johan Börjesson, född 1790.

Börjesson var präst och dramatiker och blev senare ledamot av Svenska Akademien. Han studerade i Uppsala från 1808 och tog bland annat filosofie kandidat- och magisterexamen där innan han gick vidare till prästyrket.

Hans litterära verksamhet var betydande och bland hans efterlämnade material finns manuskript till predikningar, dikter och dramatiska verk.

Det intressanta är att Göteborgs nation 1893 deponerade manuskript och annat material efter Börjesson i Uppsala universitetsbibliotek.

Nationens historia är alltså inte bara en historia om fester och studentikosa upptåg – den är också tätt sammanvävd med svensk litteratur- och akademihistoria.

Torgny Segerstedt och kampen mot nazismen

En av Göteborgs nations allra viktigaste historiska berättelser handlar om Torgny Segerstedt, den berömde publicisten och religionshistorikern.

Segerstedt var en av Sveriges tydligaste motståndare till nazismen under 1930-talet och andra världskriget. Han var huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och blev känd för sin kompromisslösa kritik av Hitler och nazismen. Stor respekt till Torgny som hade knäppt på näsan på alla rasister i politiken i dag. Man undrar varför högerextremistiska kvinnor är så bittra och arga hela tiden. Vilka fina feminister och förebilder va? Att som kvinna inte förstå sina rättigheter gör oss ännu mer mörkrädda. De väljer frivilligt att sitta vid spisen igen.

 

Hans koppling till Göteborgs nation blev särskilt betydelsefull 1939.

Den 17 februari 1939 hölls det så kallade Bollhusmötet i Uppsala. Där diskuterades frågan om Sverige skulle ta emot tio judiska läkare som flytt från Nazityskland.

Många av de närvarande studenterna motsatte sig att läkarna skulle få komma till Sverige. Göteborgs nation intog däremot en annan hållning. Med Torgny Segerstedt som inspektor argumenterade nationen för att flyktingarna skulle välkomnas.

Detta är en av de mest betydelsefulla delarna av nationens historia.

När senare norska och danska flyktingar kom till Sverige under kriget blev Göteborgs nation också en viktig kontaktpunkt mellan flyktingarna och Uppsalas studentliv. Nationen beskriver själv hur många norska och danska studenter kom att känna sig särskilt trygga där.

Det är också bakgrunden till en mycket speciell tradition.

Nasjonsnormannen – en ovanlig tradition

År 1969 införde Göteborgs nation ämbetet Nasjonsnormannen.

Uppgiften är att föra vidare berättelsen om nationens historiska relation till Norge och de norska flyktingarna under andra världskriget.

Vid vårbalen ska Nasjonsnormannen enligt traditionen utbringa en skål för Norge och samtidigt ge en motivering.

Det kan låta studentikost och humoristiskt – vilket det också är – men bakom traditionen finns en allvarlig historia om människor som tvingades fly från nazismen och om studenter och akademiker som valde att hjälpa dem.

Det är ett bra exempel på hur nationslivet i Uppsala fungerar: historia, politik, humor, alkohol, sång och allvar kan existera i samma rum.

Göteborgs nation och Lucia – en tradition från 1800-talet

En annan tradition som verkligen sticker ut är nationens Luciafirande.

Göteborgs nation har firat Lucia under den tidiga morgonen och natten sedan åtminstone 1850. Det är alltså mer än 175 år av luciatradition.

Det speciella är att det västsvenska sättet att fira Lucia också bidrog till att sprida den moderna luciatraditionen i Uppsala.

Under 1800-talet var luciafirandet i olika delar av Sverige ganska varierande. I Västsverige fanns däremot en mer etablerad tradition med Lucia, procession och sång. Studenter från Västsverige tog med sig denna tradition till Uppsala – och Göteborgs nation blev en av platserna där den levde vidare.

Historiskt var luciatåget dessutom en ganska märklig företeelse jämfört med dagens.

Under 1800-talet bestod nationens luciatåg av män – även Lucia själv. Lucia kunde vara sminkad och bära peruk.

Det är svårt att inte föreställa sig hur en sådan procession måste ha sett ut när den mitt i natten drog genom 1800-talets Uppsala.

Ett nationshus fullt av historia

Det är kanske just sådana traditioner som gör Göteborgs nation intressant.

När man tittar på nationslivet utifrån kan det vara lätt att se det som studentpubar, sittningar, gasquer och fest.

Men under ytan finns flera hundra år av svensk historia.

Här finns berättelser om:

• studenter som kom till Uppsala från Göteborg och västkusten
• professorer och präster
• litteratur och filosofi
• studentpolitik
• flyktingar från Nazityskland
• norska och danska studenter under andra världskriget
• Luciafirande sedan 1800-talet
• akademiska traditioner
• stipendier och mecenatskap
• och naturligtvis generation efter generation av studenter som gjort sådant som studenter alltid har gjort.

Monismanienpriset – en tradition som lever vidare

Göteborgs nation är dessutom förknippad med Monismanienpriset, ett pris för insatser för det fria ordet.

Priset instiftades 1975 av filmaren och författaren Kenne Fant till minne av Torgny Segerstedt. Det förvaltas av studenter vid Göteborgs nation och har genom åren gått till en rad mycket kända personer och organisationer.

Bland pristagarna finns exempelvis:

Desmond Tutu, den sydafrikanske ärkebiskopen och människorättskämpen.

Alva Myrdal, svensk diplomat, politiker och Nobelpristagare.

Günter Wallraff, den tyske journalisten och författaren.

Václav Havel, dramatiker, dissident och senare Tjeckoslovakiens president.

Hertha Müller, författare och Nobelpristagare i litteratur.

Och på senare år har även Eliot Higgins, grundaren av Bellingcat, fått priset för sitt arbete med granskning och informationsinhämtning.

År 2009 fick exempelvis Margot Wallström Monismanienpriset för sitt arbete för det fria ordet och valde att skänka prispengarna till Reportrar utan gränser.

Det gör att Göteborgs nation har en ovanligt stark koppling till frågan om yttrandefrihet och demokrati.

En nation där historien faktiskt syns

Det fina med Göteborgs nation är att historien inte bara finns i gamla böcker.

Den finns i byggnaden.

I porträtten.

I traditionerna.

I sångerna.

I de märkliga ämbetena.

I Luciafirandet.

I berättelsen om de norska flyktingarna.

Och i porträttet av Pontus Wikner som fortfarande påminner om en studentgeneration som levde för nästan tvåhundra år sedan.

Det är också därför nationerna är så speciella i Uppsala. De är inte bara studentföreningar. De fungerar nästan som små historiska samhällen där traditioner kan överleva generation efter generation.

Och så var det den där spökhistorien…

När en byggnad har varit förknippad med studenter i flera hundra år är det nästan förvånande om det inte uppstår spökhistorier.

Jag hittar ingen tillförlitlig historisk källa som visar att Göteborgs nation faktiskt är hemsökt. Därför ska följande berättelse betraktas som en skräcklegend inspirerad av nationens långa historia, inte som ett dokumenterat övernaturligt fenomen.

Lucian som aldrig gick hem

Det sägs att en sen natt i december, när nästan alla studenter hade gått hem, satt en nationsaktiv student ensam kvar i huset.

Det var efter midnatt.

Det hade varit Luciafirande.

Ljusen hade släckts i de flesta rummen och huset var nästan helt tyst.

Studenten satt kvar och gick igenom några gamla papper när han plötsligt hörde sång.

Inte hög sång.

Inte musik från någon fest.

Utan en ensam, mycket svag röst längre bort i huset.

Han reste sig och lyssnade.

Sången försvann.

Han satte sig igen.

Då hördes den på nytt.

Den här gången närmare.

Studenten gick ut i korridoren.

Där fanns ingen.

Men längst bort i korridoren stod ett enda stearinljus.

Han var säker på att alla ljus hade släckts.

Han gick fram och blåste ut det.

När han vände sig om hörde han plötsligt steg bakom sig.

Ett.

Två.

Tre.

Stegen stannade precis bakom honom.

Han vågade inte vända sig om.

Sedan hördes en viskning:

”Lucia går först.”

Studenten sprang.

Nästa morgon berättade han vad som hänt.

De andra skrattade naturligtvis.

Tills någon hittade ett gammalt fotografi från ett tidigare luciafirande.

På fotografiet stod en rad studenter framför huset.

Längst fram stod Lucia.

Men längst bak, nästan dold bakom de andra, stod en person som ingen kunde identifiera.

Och enligt den som berättade historien såg personen exakt ut som studenten som hade varit ensam i huset natten innan.

Naturligtvis är detta bara en skröna.

Men det finns en liten detalj som gör historien extra passande för just Göteborgs nation:

Luciafirandet där har faktiskt pågått sedan åtminstone 1850.

Så nästa gång någon befinner sig på Göteborgs nation sent en decembernatt och hör sång från en tom korridor…

…kanske det är bäst att inte gå och titta efter.

Göteborgs nation i dag

I dag är Göteborgs nation fortfarande en aktiv del av Uppsalas studentliv. Nationen har omkring 500 medlemmar och erbjuder bland annat pub, quiz, karaoke, brunch, lunch, bibliotek, studieplatser, bostäder, stipendier och olika kulturella och sociala arrangemang.

Men bakom den moderna verksamheten finns alltså en historia som sträcker sig från 1667 till dagens Uppsala.

Det är över 350 år av studenter.

Över 350 år av vänskap.

Över 350 år av diskussioner.

Över 350 år av kärlek och konflikter.

Över 350 år av fester.

Och över 350 år av människor som har lämnat Uppsala med minnen som de burit med sig resten av livet.

Kanske är det egentligen det som är det mest fascinerande med Göteborgs nation.

Studenterna kommer och går.

Kuratorerna byts ut.

Mode och musik förändras.

Nya generationer tar över.

Men huset, traditionerna och berättelserna finns kvar.

Och när nästa generation studenter kliver in genom dörrarna på S Larsgatan är det bara ytterligare ett kapitel i en historia som började för mer än tre och ett halvt sekel sedan.