Jag känner en person som shoppar dyrbara kläder varje dag och all hennes lön går till kläder. Varje gång jag träffar henne så har hon köpt något nytt. Hon börjar alltid sina meningar “titta den här klänningen har jag köpt från Michael Kors som kostade 2000 kr, men jag betalade bara 800 kr”.
Hon känner då att hon har tjänat på detta just för att det var ett fynd hon hade gjort.
Vad innebär ett fynd?
Ett fynd är en produkt du inte behöver, men till ett pris du inte kan motstå.
Min vän hade alltså gjort ett fynd och sparat in 1200 kr vad hon inte vet om att hon hade blivit 800 kr fattigare. Hon är också sorten som skulle kunna säga upp sin lägenhet och magasinera i Stockholm allt bara för att ha mer pengar att köpa kläder för.
Hon brukar sova på sin arbetsplats många gånger och faktiskt har funderat på att hyra förråd Stockholm för sina möbler. Hon jobbar på ett bageri som både säljer bakverk och té. Det finns en liten tvåa anslutet till detta lilla bageri som hon får sova i när hon vill.
Jag frågade henne vilken hyra hon har och det var knappt 4000 kr vi talade om. Jag frågade henne om hon fick ta emot besök i den lilla 2:an på bageriet. Det fick hon inte heller så jag undrar hur hon hade tänkt överhuvud taget? Något privatliv måste hon ha och det får ej gå i överstyr helt enkelt. Man kan ej vara shopaholic till den graden att man magasinerar alla sina varor för att shoppa mer.
Hon har redan lämnat en stor 4:a mot en 2:a för att ha råd att shoppa varje dag. Nu vill hon totalt säga upp sin lilla 2:a för att sova på ett bageri tills hon blir pensionerad för att shoppa kläder. Min väninna är världens gulligaste person, men hur hon resonerar kring kläder och mode gör mig lite tokig.