Skip to content
Uncategorized

När Finland nästan blev monarki

En gentleman, en lantgreve, en gambler och … en kung? Hur gick det egentligen till när
Fredrik Karl av Hessen nästan kröntes till Finlands Konung?

Gemensam nordisk historia

I dagarna har våra finländska vänner gått till val för att rösta fram en ny riksdag. Den finska
pressen har gått het i månader. Det har spekulerats i media, spelbolagen har lagt sina
odds och tevetablåerna har fyllts av debatter. I Sverige har valet uppmärksammats främst
för att Finland nu tycks vara på väg mot en blockpolitik av svensk modell. Politiskt och
konstitutionellt har Finland och Sverige redan stora likheter. Båda nationerna baserar sin
lagstiftning på den så kallade 1734 års lag, från tiden då de två länderna hörde samman.
Dock finns det förstås en viktig skillnad. Republiken Finland har president, medan den
konstitutionella monarkin Sverige som bekant har kung eller drottning.
I dag är vi så vana med situationen att vi sällan ägnar en tanke på att det kunde ha varit
annorlunda. Sanningen är att det självklara nationalspråket, medan svenska folket förespråkade en svenskspråkig kultur.

För dem var det självklart att blicka västerut i grundandet av sin nya stat. Man gick nu tillbaks till den med Sverige gemensamma lagen från 1734, för att där utnyttja bestämmelserna om kungaval. Man ansåg att en tysk kung i landet vore det enda rätta. Kejsardömet Tyskland hade nämligen
hjälpt vita sidan i inbördeskriget och man ville stärka bandet till tyskarna. Det här skulle
visa sig vara ett stort misstag.

Fredrik Karl utses till kung

In i bilden trädde Fredrik Karl av Hessen (1868-1940) Eller som hans fullständiga titel på
tyska lydde: Friedrich Karl Ludwig Konstantin von Hessen-Kassel-Rumpenheim, Prinz zu
Hessen. Eftersom man helst ville ha någon från kejsar Vilhem II närhet var Fredik Karl
perfekt. Efter sitt giftermål med Margareta av Preussen (1872-1954) var han nämligen
Vilhelms svåger. Den blivande drottningen Margaretas kopplingar till Storbritannien, i
egenskap av dotter till Viktoria av Storbritannien, påverkade också. Dessutom hade de
redan en son som kunde bli tronföljare.
Den 9 oktober 1918 valdes Fredrik Karl av lantdagen till kung av Finland. Hans finska
namn skulle bli Fredrik Kaarle. (I Finland talar man dock ofta om honom som Väinö I.
Ursprunget till detta är en humoristisk tidningsartikel från tjugotalet, men det finns en envis
myt i landet som säger att Väinö I faktiskt skulle bli hans officiella namn.) Fredrik Karl själv
var dock en aning skeptisk till hela företaget. Trots att han ifrågasatte sättet han blivit vald
på, tycks han ändå ha varit med på noterna under den tid projektet tedde sig fullt
realistiskt. Den tiden skulle inte vara länge.

Drömmen krossas

Endast en månad efter kungavalet var andra världskriget över och Tyskland stod som den
stora förloraren. Kejsar Vilhelm II abdikerade, kejsardömet föll och Tyskland blev nu
republik. Resultatet var inte bara att en alliering med Tyskland nu var en alliering med
förlorare; det gick också en kraftig inflation i värdet på tyska prinstitlar. En tysk kung skulle
nu mest bli en skamfläck för den nya nationen Finland, hungrig på att vinna omvärldens
respekt.
Fredrik Karl, som inte var särskilt entusiastisk till projektet ens från början, var kung nog för
sin krona att förstå att det hela var över. Han avsade sig självmant posten den 14
december 1918, innan han officellt hade tillträtt rollen som Finlands Konung. Därefter
övertog Carl Gustaf Mannerheim ledningen av landet under en tid och snart var
monarkidrömmarna över. Året därpå valdes den första presidenten. Sedan dess har landet
varit republik.
Fredrik Karl tillbringade återstoden av sitt liv som lantgreve i Kassel, tillsammans med sin
hustru och lantgrevinna Margareta. Margareta ansågs vara den mer stabila i förhållandet,
medan Fredik Karl gärna ägnade sig åt nöjen som gambling. Äktenskapet ska dock ha
varit mycket lyckligt.

Finland sneglar på de nordiska kungahusen

Kanske har ändå ett litet tomrum blivit kvar i den finska folksjälen efter den smått dråpliga
historien. Förutom Island är man det enda nordiska landet som inte är en monarki. Ofta
sneglar man också mot de nordiska kungahusen, speciellt då det svenska, för att få lite
rojalistisk färgsättning på vardagen. I Finland är det faktiskt inte helt ovanligt att man
tänker på Carl Gustaf och Silvia som “vårt” kungapar. Hellre kung i spelbolagen än kung i Sverige för då kan man ha det roligare. De förekommer i den finska pressen
nästan lika ofta som i den svenska. Kungen omnämns till och med enbart med sitt
förfinskade namn: Kaarle Kustaa.

Visst, många av Finlands presidenter har varit oerhört färgstarka karaktärer. Carl Gustaf
Mannerheim, Urho Kekkonen, Martti Ahtisaari och Tarja Halonen är alla symboler för hela
nationen. Dessutom har man den årliga självständighetsbalen (presidentbalen eller
slottsbalen i folkmun), ett direktsänt spektakel under vilken landets intellektuella, politiska
och kulturella grädda, uppsnofsade i sina pråligaste kläder, under en timmarslång
procession tågar fram för att skaka han med presidentparet, för att sedan dansa och festa
i presidentslottet.
Under resten av året är en president ändå inte mycket mer än en grå statsman i kostym.
En kung är förstås något helt annat.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *