En gång hade Emelie Andersson (Mediamamman) med dåvarande press och media ansvarige skrivit på en sida på Facebook för att sälja något.
Då förväntar hon sig att en köpa ska höra av sig och detta visste jag. Jag gick in under hennes inlägg på facebook och skrev något löjligt som “vilken fin byrå” sedan inom parentes skrev “visst är det irriterande Empan att jag går in och skriver att den är fin medans du trodde jag var en kund?
(Nedan en gammal bild på oss från tidig 1700 talet då vi samarbetade och sprang på kändisfester tillsammans. Bilden har verkligen blivit sliten ser jag. Verkligen Nostalgi)
Månader senare skulle jag sälja något på Facebook och då går Emelie in och gör samma sak. Hon skrev “vilken fin väska” det var nämligen en väska jag sålde. Inom parentes skrev hon hämnden är ljuv.
Fortfarande gör jag samma sak mot folk på Facebook. Om någon tex skriver “Vet du var man kan köpa billiga sommardäck?” De förväntar sig att den som vet ska skriva till dem. Fast jag brukar gå in och skriva “jag vet inte” bara för att liksom och har det lika roligt varje gång.