Det spökar på Katedralskolan i Uppsala

Det spökar på Katedralskolan

Katedralskolan är ett stort gammalt läroverk i Centrala Uppsala med anor sedan 1500-talet. När mörkret faller och eleverna och skolpersonalen har gått för dagen finns det betydligt trevligare platser att befinna sig på än Katedralskolan. Det hörs skrik från korridorerna, ljud av stimmande elever, skuggor som sveper fram trots att skolan är helt tom. Man kan få se en gammal man med ett elakt utseende komma gående i de mörka korridorerna. Mannen skall tydligen varit rektor på katedralskolan i mitten av 1800-talet. Hans grymheter och elakheter mot eleverna skall ha varit fruktansvärda. Om man går ner i de stora källarvalven kan man möta en ung man klädd i kostym, modell början av 1900-talet. I handen har han en studentmössa som är genomblodig. Tydligen skall denna man ha hängt sig i något av källarvalven efter en missad studentexamen 1910. Listan på de ruskiga upplevelserna kan göras lång. I skolbiblioteket kan man träffa på en gammalmodigt klädd kvinna bland bokhyllorna. Hon är vit i ansiktet och ögonen kalla. Denna kvinna skall tydligen ha arbetat som bibliotekarie på skolan i slutet av 1800-talet, början av 1900-talet.

Det är oftast på gamla skolor som spöken härjar som mest. Man tror att det är på slott spöken är som värst fast av erfarenhet så har jag märkt att skolor har mer trauma bakom sig än vad slott har. I slott har folk ändå bott i lugn och ro längre perioder, medans i skolor så har det varit mer trafik.

En dröm jag aldrig mer drömmer längre

Förut kunde jag konstant drömma om att jag missade måndagslektionerna i skolan. Det jag alltid missade var min företagsekonomi kurs som jag har på måndagarna enligt mina drömma. Jag brukar ta mig till skolan och väl i skolan kunde jag antingen inte hitta till mitt klassrum eller så ville jag inte ta del av lektionen. Nu har jag slutat drömma dessa riktigt otäcka drömmarna och jag vet själv också varför jag har slutat drömma om min skola. Det var något jag inte orkade ta itu med under flera år för jag kunde inte se någon vits i att ta itu med vissa saker i mitt liv. I dag förstår jag bättre att jag skulle ha tagit itu med det för flera år sedan och inte nonchalera problemet. Jag är fri i dag från dessa drömmar om att missa mina lektioner.