Du får inte det Du ber om, inte heller kan Du få något som Du saknar och vill ha. Det beror på att själva förfrågan är en utsaga om avsaknad, och att säga att Du vill ha något skapar bara just den upplevelsen – upplevelsen av avsaknad – i Din verklighet.
Den rätta bönen är därför aldrig en bön om att få något, utan en bön av tacksamhet.
När Du tackar det gudomliga i förväg för det Du väljer att uppleva i Din verklighet, tillstår Du att det faktiskt finns där. Tacksamhet är den starkaste utsagan inför Gud/Universum/Alltet; en bekräftelse på att det gudomliga har svarat redan innan Du har frågat.
Därför ska Du aldrig bönfalla; uppskatta och tacka istället.
Ingen bön – och en bön är inget annat än en glödande utsaga om det som är – blir obesvarad. Varje bön – varje tanke, varje uttalande, varje känsla – är skapande. Och lika starkt som Du håller den för sann, lika starkt kommer den att manifesteras i Dina upplevelser.
Det som i själva verket har hänt när man säger att en bön inte har besvarats är att den starkaste tanken, ordet eller känslan har blivit verksam. Men vad Du behöver känna till – och häri ligger hemligheten – är att det alltid är tanken bakom tanken – som är den tanke som styr.
Följaktligen blir det så att ju mer Du bönar och ber, desto mindre blir chansen att Du får uppleva det Du tror att Du väljer, eftersom den ursprungliga tanken bakom varje obesvarad bön är att Du nu inte har det som Du vill ha. Den ursprungliga tanken blir Din verklighet.
Att be blir mycket lättare när Du, snarare än att behöva tro att det gudomliga alltid säger ”ja” till varje bön, intuitivt förstår att bönen i sig inte är nödvändig. Då är bönen en bön av tacksamhet. Inte en anmodan eller begäran över huvud taget, utan ett uttryck av tacksamhet för det som är.
Källa: SMG, Bearbetat & sammanfattat: Brolan J Holm