Det finns människor som har problem med andra människor som de inte kan komma åt. Därför försöker de i stället ta skada på någon i deras närhet för att på detta sätt komma åt den skyldige.
Det kan jämföras med att man letar efter en nyckel som man har tappat bort. Man letar då inte där man har tappat den eftersom det inte finns någon lampa i rummet. Man letar efter nyckel i ett rum som har lampa, fast att man vet att det inte var där man tappade nyckeln.
Hur de än gör kommer de inte åt den skyldige, men på vägen skapar de sig ännu fler “fiender”. Dessa människor kommer heller aldrig att lyckas hitta sin nyckel. Vad är då vitsen med att en söka när de aldrig finner vad de söker p.g.a. av hur ologiskt dessa människor tänker?
Det är inte dessa människor som är skrämmande, utan människor som ser hur ologiska dessa är och spelar att de inte ser detta. Att vara passiv eller projicerar detta i stället på den som är oskyldig begår en större synd. Vore dessa människor inte passiva skulle det inte finnas människor som söker nyckeln på fel ställe. Hur skapar man ett förtroende för dessa människor? Hur ska man känna sig trygg bland så mycket lögner?
Förtroende och trygghet är som en vas. Går den sönder så kan du aldrig återskapa den till den ursprungliga formen.