Jag gick privat dagis tills jag började skolan. Eftersom detta var ett kristet dagis så minns jag att lärarna var väldigt stränga. När jag luktar på barnängens tvål så minns jag direkt detta dagis.
En dag höll jag på att bli överkörd av en bil och varje dag går jag förbi det stället. Bilen stannade upp och slog mig i pannan så jag hade ett sår och blåmärke.
Här sprang jag och lekte mina första år i livet. Detta kändes då stort som ett slott och jag gick ofta vilse. Jag kommer i håg ett muséum vi var på där en jättestor orm var i ett fönster. Barnen sa att ormen levde. Jag förstod inte ens vad det var jag såg på och ännu mindre vad “levde” innebar i det sammanhanget.