Förtrollningen är bruten

En sommar satt jag kring St Eriks gränd och blev förtrollad. Jag hörde musik då för första gången som inte existerar i nutid. Jag kunde höra musik från förr. När jag hörde musiken så blev jag förtrollad samtidigt. Än i dag kan jag höra musik när det blir helt tyst för jag är audotiv medium dvs hör tydligt musik som är flera hundra år gammal.

Dessa stycken jag hör kan jag även spela på piano rent intutivt fast jag aldrig har lärt mig spela piano.Allt började med den dagen jag och mina vänner skulle till Walmstedtska gården. Det är ett professorhem från 1800 talet som i dag är ett museum.

Medans gidien talade satte jag mig ner på en pall och tog bilder av mig i spegeln. På varenda bild har jag då fått blåa ögon. Det var första gången jag upptäckte att jag hade blåa ögon på bild.

Jag satt då i rummet nedan ni ser på bild.

Jag kunde höra sorlet av människor medans jag senare satt kvar och gick igenom mina bilder som jag hade tagit. Jag hörde då musik och hur folk talade. Jag tänkte att skulle folk gå så skulle det väl bli tyst omkring mig.

Helt plötsligt kommer guiden tillbaka och frågar mig om jag ska följa med ut eftersom alla hade gått ut. Där satt jag helt ensam i 15 minuter i tystnad utan att ha upptäckt det. För jag kunde höra folk tala och dessutom med musik i bakgrunden. Så fort guiden talade till mig blev det knäpptyst och all ljud försvann.

Vad var det som hände mig? Jag gick sedan till ett utomhuscafé strax nedanför gården intill Walmstedska. När jag satt därute kunde jag känna en sådan sorg i mig. Jag förstod inte var denna känsla av sorg kom i från och upptäckte att jag hade blivit helt förtrollad. Den sorgen jag kände bar jag på i flera år utan att än i dag förstå var den kom i från?

Jag minns fortfarande all musik och jag hör fortfarande musik när det bli tyst. Jag känner dock inte denna sorg längre utan förstår nu att de känslor tillhörde mitt förflutna från ett tidigare liv.