Månad: juli 2010

I går var jag på en guidad rundtur på anrika Walmstedska gården ett gammalt Professor hem. Det bodde en familj där fram till 1904 som hade 4 döttrar.

 

I det rum där de umgicks till vardags och i köket blev jag helt yr i huvudet och kände av energier från folk som hade levt där förut. Jag gick kontakt med professorns fru Nora som tittade på mig i spegeln. Man kan se att jag har hennes ögon på bilderna. När man förstorar dem i kameran ser man blåa ögon.

Medan jag höll på att ta bilder i spegeln så hade hela gruppen gått ut. Jag kunde fortfarande höra alla och såg inte ens när de gick ut. Jag hade suttit på en pall i 15 minuter utan att förstå att jag var helt ensam i denna stora våning. Sedan kom guiden Tim Hjälte och undrade om jag hade fått bra bilder. Jag stängde av min kamera för att gå in till alla andra och när jag klev in i det rummet var det helt tomt. Så fort jag såg att det var helt tomt försvann alla ljud av människor som pratade. Vart kom ljudet i från?

Jag var helt förvirrad och visste inte längre vad det var som hade hänt under dessa 15 minuterna. Ni kan själva prova nästa fredag kl 13 att gå en vandring med guide och känna av speciella dimensioner i vardagsrummet och i köket.

Detta är finrummet som de brukar umgås i bara när de får fint besök. Detta rum används sällan och brukar vara täkt med vita lakan och gardinerna drogs igen.

Nedan ser ni mig i Professor Hermans och Noras sovrum på Walmstedska gården uppsala. De har en växasäng som man kan förstora och förminska. Detta tyder på att man har råd att fylla den med dyra tyg. Familjen hade inte mycket pengar utan barnen gick i ärvda kläder som var omsydda av en skräddare som inte ens visste hur man skulle sy kläder. Barnen skämdes inför sina adliga vänner att de alltid var så ovårdade klädda.

Ni kan själva prova ta kort i denna spegel och se om ni får de blåa ögon som jag fick inne på Walmstedska gården uppsala.

Här börjar jag att få kontakt med Nora som börjar skratta för att jag inte klarar av att lyfta upp hennes grejer från bordet.

Jag hör skrattet men jag vet inte vilket håll den kommer i från. Det är ett varmt skratt från någon med stort hjärta. Jag känner hur gästvänlig Nora är och att hon vet att genom mig kan hon höras då jag blir en kanal för henne. Nora finns på Walmstedska gården uppsala.

Ögonen är blåa och det syns mer i min kamera. Jag tror hon hade grå blåa ögon.

Eftersom Nora var i mig och använde mig som en kanal så hörde jag och såg det hon brukade se. Så länge jag inte använder mitt förnuft så är jag i kontakt med andra sidan. Så fort förnuftet tar över så försvinner andekontakt direkt från de flesta mediala människorna.

Jag kan inte tvinga människor till att tro att deras intuition är ett högre intelligens än den förnuft de använder till vardags. Jag vet att världen går emot mer andlig tro och det blir för folk naturligare att höra mina upplevelser. Vi alla är mediala och ingen kan påstå att de är född med gåvan. Det är som en konstnär som målar vackert men alla kan öva sig till att bli bättre. Jag har också övat upp min förmåga att kunna förlita mig mer och mer på min intuition än till mitt förnuft.

Byt ut alla dessa ord:
Jag kände på mig
min magkänsla

mot:
Andlig vägledare

Så kommer ni att bli mer och mer varse om era gåvor för alla har vi gåvan jag lovar er på heder och samveta att alla ni därute har gåvan. Ni måste hitta den och ni måste utveckla den. Tro aldrig mer på vad andra säger för alla svar om allt finns inom er.

Nedan har ni guiden Tim Hjelm som jobbar för Upplands museet och Walmstedska gården uppsala.