Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

En ängel vakar över dig

Två resande änglar kom till en rik familj för att övernatta.

 

Familjen var hänsynslös och de fick inte sova i ett gästrum.

Istället placerades de i ett rum i en kall källare.

När de skulle lägga sig såg den äldre ängeln ett hål i väggen och lagade det.

Då frågade den yngre ängeln varför hon lagade hålet.

Hon svarade: “Saker är inte alltid sådana som man tror.”

 

Nästa natt övernattade de i ett fattigt hus.

 

Den snälla husvärden delade sin middag med dem och de fick sova i

deras sängar för att vila sig ordentligt.

När de vaknade nästa dag såg de husvärden och hans fru gråtande.

Deras enda ko låg döende på ängen.

Den yngre ängeln var verkligen arg och frågade den äldre hur

hon kunde tillåta att någonting sådant kunde hända.

 

“Den elaka husvärden hade allting och du hjälpte honom ändå.

Trots att den andre hade väldigt lite, delade han det med oss och du

tillät att hans enda ko dör”.

Den äldre ängeln svarade: “Saker är inte alltid sådana som man tror.”

När vi var i den kalla källaren såg jag att det fanns guld i det

hålet så jag lagade det för att han inte skulle kunna hitta guldet,

eftersom han var så girig.

Förra natten när vi sov i det fattiga huset kom dödens ängel för att hämta husvärdens fru, så jag gav

honom kon istället”.

“Saker är inte alltid sådana som man tror”.

 

Någon gång händer det saker som man är olycklig över.

Tro att varje sådan händelse är till din fördel.

Med tiden kommer du att få veta och förstå meningen med det som hänt…

Några människor kommer snabbt in i våra liv och försvinner snabbt ur våra liv .

Några människor blir våra vänner och stannar länge i våra liv.

De lämnar vackra spår i våra hjärtan.

Vi blir aldrig mera som vi varit, eftersom vi lärde känna en god vän!

 

Igår är historia.

Imorgon är en gåta.

Idag är en gåva och det är därför den kallas present.

Lev och njut i varje ögonblick!

Ta den lilla ängeln och var rädd om den.

Han vaktar över dig.

 

Bild på mig när jag gick på dagis

anne von porat som barn Jag hade först en dagmamma som hette Veronika som tillsammans med sin sambo tog hand om mig på dagarna. Sedan fick jag gå ett dagis i Sunnersta. Efter Sunnersta gick jag på frälsningsarméns dagis som ligger på S:t Persgatan. Min sista dagis var Montesoridagis som ligger i Gränby.

När jag var något mindre än på denna bild tog Veronica hand om mig.

Jag hade hela tiden kort hår och såg ut som en pojke. Jag visste inte om att folk trodde att jag var en kille. På dagis fanns pussleken. Det innebar att en kille gick fram till en tjej och sa “säg buss” när tjejen säger buss så säger killen “här får du en puss” och då pussade man tjejen. Jag ville leka det med en grekisk kille som hade blåa ögon och han totalvägrade. Jag blev arg och då sprang han fram till en av lärarna och sa “den där pojken slog mig”. Han hade hela tiden trott att jag var en pojke.

Än i dag gör jag allt för att aldrig se ut som en pojke. Jag har inte ens uppsatt hår eftersom jag lätt kan se ut som en liten pojke i ansiktet då det är runt och litet.

Till startsidan
Translate »