Att aldrig tappa ansiktet

Många människor tror att de slipper kritik om de själva talar direkt om vilka fel de har. En svensk stå upp komiker talade direkt om för publiken att han var kort. Han var inte kort kanske lite kortare en medellängd, men inte så att man tänkte på det. Han kanske trodde att om han själv direkt skulle erkänna sina brister skulle folk inte trycka på den punkten eftersom den nu var synlig. Det lät som om han var misstänkt för mord och var tvungen att erkänna mordet. Antingen är man mördare eller så är man icke mördare. Man kan inte tro att alla ska se på varandra med likadana ögon.

Jag har blivit kallad knubbsäl och miss piggy flera gånger. Borde jag börja prata till en publik genom att först skämta om min vikt? Tänk om jag är nöjd med min vikt? Jag skulle dö om jag inte hade min byst och vill inte bli av med den ett gram. Jag vill tvärtom gå och fylla på lite mer kring bysten med en metod som heter Macroline.

 Visa aldrig ditt rätta ansikte för folk de är inte värda det. Eller lägg inte ner energi på att visa ditt rätta ansikte. Den som är intelligent ser dig ändå och den som inte har intelligens är ändå inget att hänga i julgranen.

Säg mig är vi inte lika jag och miss piggy?