Lagom mörkt ställe för att varken bli mörkrädd i eller ha för svårt att sova i. Detta är precis ett ställe jag kan tänka mig sova i.
Jag är en obotlig drömmare som sedan tror på mina egna drömmar. Jag har mycket svårt för människor som försöker väcka mig ur min dröm. Väcker man mig ur min dröm så förlåter jag aldrig förrän människan har fått mig att drömma igen. Det finns inget jag avskyr här i livet så mycket som människor som dör när andra tror på sina drömmar. Människor försöker lära känna mig och det gör man bäst om man inte väcker mig ur min dröm, för det är där jag lever.
Man har lust att säga till folk "ruttna i hastig takt om du vill, men låt mig få vara den nyponros jag alltid är"
Var hittar du alla dessa fina bilder?
Vilken fin korridor ! bra smak du har.