I dag var det öppet hus på Frälsningsarmén o man kunde tända ljus för att skicka lite ljus och tröst till de sörjande i Norgen. Det är tragiskt det som har skett och kan man inte förstå att det är sant. Man har svårt att begripa hur sånt kan ske i fredliga Norge.
På stora torget hade man möte och demostration för Norge som började kl 19.00 och Tv 4 var på plats.
Jag har gått på dagis på frälsningsarmen omkring 1981-1982 och sedan fick jag gå på dagis på Montesori pedagogiken. Man fick lära sig läsa och skriva, men jag minns att jag inte kunde läsa och skriva.
Nedan plockar jag upp ljus för att skicka ljus och värme
Underskatta inte bönens kraft för det ni tror kommer att ske. Observera att jag inte säger att det ni önskar kommer att ske utan det ni tror kommer att ske. Jag kan inte upprepa detta för mycket för ni måste få en aha upplevelse då kan jag sluta tjata om universum och gud.
Om en kvinnas barn är sjuk så förstår vi alla att hon önskar att barnet blir friskt. Det viktigaste är inte hennes önskan utan hennes tro. Det viktigaste är också att barnet tro att han ska bli frisk. Allas tro samspelar och allt vi tänker samverkar och påverkar bådas och alla andras liv. Det är därför det är viktigt vad ni tror.
Slut dina ögon och föreställ dig sörjande föräldrar till de som har gått bort och sänd värme och kärlek och det kommer att träffa deras hjärta. Ju fler vi är som sänder och tillber Gud att ge dem stöd desto mer kraft får de sörjande. Man ska ena för att förändra denna värld och ensam är ALDRIG stark.
Min första kontakt med kristendomen fick jag på detta ställe dvs dagiset på Frälsningsarmén. Jag kommer i håg vissa som gick på samma dagis. Jag blev påkörd av bil strax utanför dagiset då jag släppte min mammas hand och skulle hinna över gatan för att de andra barnen stod på andra sidan övergångstället. Jag fick bilen rakt i pannan och var så liten att bilisten inte såg mig. Det bilisten såg att min mamma var helt förtvivlad och förstod att han höll på att köra över ett barn. De kallade på ambulans och frågade mig om jag mindes något. Jag minns bara hur jag sprang och ambulansen, men att jag fick bilen i pannan kommer jag fortfarande inte ihåg. Jag fick stort blåmärke på pannan.
En trappa upp i kyrkan är så vacker och romantisk
Så här blir det när jag försöker få lockar i håret dvs det händer inte mycket förutom lite vågor och fall.
Så här blev det då Sabina gjorde lockar på mitt hår då fick jag vackra korkskruva eller telefonsladdar i håret. Jag var verkligen nöjd och Sabina hade aldrig förut sett mig dansa med glädje för att hon hade gjort mig så fin.
