Jag hade först en dagmamma som hette Veronika som tillsammans med sin sambo tog hand om mig på dagarna. Sedan fick jag gå ett dagis i Sunnersta. Efter Sunnersta gick jag på frälsningsarméns dagis som ligger på S:t Persgatan. Min sista dagis var Montesoridagis som ligger i Gränby.
När jag var något mindre än på denna bild tog Veronica hand om mig.
Jag hade hela tiden kort hår och såg ut som en pojke. Jag visste inte om att folk trodde att jag var en kille. På dagis fanns pussleken. Det innebar att en kille gick fram till en tjej och sa “säg buss” när tjejen säger buss så säger killen “här får du en puss” och då pussade man tjejen. Jag ville leka det med en grekisk kille som hade blåa ögon och han totalvägrade. Jag blev arg och då sprang han fram till en av lärarna och sa “den där pojken slog mig”. Han hade hela tiden trott att jag var en pojke.
Än i dag gör jag allt för att aldrig se ut som en pojke. Jag har inte ens uppsatt hår eftersom jag lätt kan se ut som en liten pojke i ansiktet då det är runt och litet.
